Näslös är en skicklig snickare och har snickrat ihop ett nytt trälhus. Torfinn har kommit tillbaka från sin resa och nu vill Åsa följa med på nästa resa. På den resan lät de Näslös styra. När Torfinn uppfyllde Åsas önskan att följa med på resan så sa hon att hon ville bestämma vart de skulle åka. Då sa Torfinn att hon inte visste vad som fanns på andra sidan och skrattade.
Hon sa till Näslös att han skulle styra dem till stället där han tog det gyllene svärdet. Då kom Näslös på att Åsa var den lilla flicka han hade rövat för länge sedan. Åsa sa till Näslös att det var en hemlighet var han hade hittat svärdet.
De skulle åka till borgen i Frankerriket. När de kommit fram till byn där Näslös stal svärdet sa Åsa att de skulle rida resten av biten. Åsa trodde att de var lika rädda för vikingaskepp som förr. Sen träffade de på en liten flicka och då frågade Åsa om hon kunde visa dem vägen till borgen och då hoppade hon på Åsas häst och visade vägen. Den lilla flickan var Åsas lillasyster. Hon föddes samma år som Åsa blev tagen av Näslös.
Åsas lillasyster visade vägen till borgen. När de gick in i borgen sa Åsa att hon var Petite. Då blev hennes riktiga pappa glad och grät. Åsa berättade sin berättelse om hur hon hamnade i Norden och efter det åkte de tillbaka hem. Torfinn lovade att han aldrig mer skulle ta en träl.
torsdag 7 juni 2012
torsdag 31 maj 2012
Borgen i fjärran - näst sista inlägget
Åsa har fått sin andra önskan uppfylld. Hon letar efter Näslös på sin resa. Den sista dagen var hon på stranden och där stod en man och fiskade. Han halkade och slog huvudet i berget och ramlade i vattnet. När Gorm simmade och hämtade mannen fick Åsa reda på att det var Näslös. Åsa frågade om hon fick värma sig hos Näslös och han vågade inte säga nej.
Åsa lovade att Näslös skulle få följa med på skeppet om han berättade mer om det gyllene svärdet. När de kom hem hade Torfinn redan börjat åka med skeppet. Näslös hade sålt det gyllene svärdet och byggt en gård för pengarna, men den blev förstörd i en brand så han måste fiska för att få mat.
När Torfinn åkte iväg bestämde Åsa över gården. En dag hörde Åsa ett skrik. Hon gick mot skriket och fick se en tjänare som piskade en träl. Det blev ett stort fult sår. Åsa tog piskan från tjänarens hand. Trälen hade snott en köttbit och det var därför han blev piskad. Åsa sa att tjänaren skulle gå sin väg och inte komma tillbaka. Nu skulle det bli ändringar på gården. Nu kände Åsa att hon var frun på gården.
Åsa lovade att Näslös skulle få följa med på skeppet om han berättade mer om det gyllene svärdet. När de kom hem hade Torfinn redan börjat åka med skeppet. Näslös hade sålt det gyllene svärdet och byggt en gård för pengarna, men den blev förstörd i en brand så han måste fiska för att få mat.
När Torfinn åkte iväg bestämde Åsa över gården. En dag hörde Åsa ett skrik. Hon gick mot skriket och fick se en tjänare som piskade en träl. Det blev ett stort fult sår. Åsa tog piskan från tjänarens hand. Trälen hade snott en köttbit och det var därför han blev piskad. Åsa sa att tjänaren skulle gå sin väg och inte komma tillbaka. Nu skulle det bli ändringar på gården. Nu kände Åsa att hon var frun på gården.
torsdag 24 maj 2012
Tjejernas naturruta
Hypotes
Kanske kommer det en blomma. Kanske blir det ännu grönare. Mossan kanske försvinner helt. Kanske kommer svamparna tillbaka. Träden kanske blir längre. Stubben kanske har gått sönder lite mer.
Killarnas naturruta
Den gröna växten heter Stenmåra och har nu nästan försvunnit helt och hållet. Det har vuxit högt gräs och trädet har fått blad. Vi tror att det är asp. Det har kommit blommor i rutan. En annan sorts gräs har kommit också. På nedersta bilden kan ni se ett pyttelitet träd. Det är en lönn. Vi såg också en snigel.
Hypotes
Gräset kommer bli högre och fler kryp kommer flytta in. Lönnen kommer växa om ingen förstör den. Stenmåran kanske kommer blomma eller försvinna.
Borgen i fjärran - tredje inlägget
Åsa har gift sig med Torfinn. Några andra kvinnor klädde på Åsa brudklänningen inför bröllopet. Morgonen efter bröllopet gav Torfinn Åsa tre önskningar. Första önskningen var att Åsa ville följa med på Torfinns resa. Andra önskningen var att hon skulle få tre dagar ifred. Sista önskningen ville Åsa hålla hemlig för att Torfinn först ska uppfylla hennes två första önskningar.
Starke blev sjuk. Hans sår, som han fick när han blev huggen i armen, blev infekterat. I flera dagar låg han i sängen och var rädd att han inte skulle komma till Valhall utan till Hel. Om man dog i strid skulle man komma dit och strida, trodde man. Valhall är gudarnas samlingsplats. På kvällarna slaktar man en gris och äter och nästa dag lever den igen.
Tillslut dog Starke. De begravde honom. Eftersom han var storman brändes han. När Åsa var tre dagar för sig själv försökte hon hitta Näslös.
Starke blev sjuk. Hans sår, som han fick när han blev huggen i armen, blev infekterat. I flera dagar låg han i sängen och var rädd att han inte skulle komma till Valhall utan till Hel. Om man dog i strid skulle man komma dit och strida, trodde man. Valhall är gudarnas samlingsplats. På kvällarna slaktar man en gris och äter och nästa dag lever den igen.
Tillslut dog Starke. De begravde honom. Eftersom han var storman brändes han. När Åsa var tre dagar för sig själv försökte hon hitta Näslös.
torsdag 10 maj 2012
Borgen i fjärran - andra inlägget
Våren har kommit till Tuvekärr och snön har börjat smälta. Vattnet droppade från träden och när det gjorde det sa Åsa att träden gråter. Torfinn har kommit tillbaka från sin fördröjda resa och när Åsa såg honom komma blev hon jätteglad. Torfinn frågade Stein och Boel om Åsa fick gifta sig med honom. Stein svarade ja.
Torfinn berättade för alla att han fastnat söderut för att höststormarna hade kommit uppe i Norden och då blev han tvungen att stanna i söder och resa hem när det blev varmare.
Det krävdes mycket för att förbereda bröllopet. De skulle baka, slakta grisar och brygga öl. Den svåraste uppgiften var att skicka inbjudan till alla gäster.
Nu kommer vi inte blogga på två veckor, eftersom det är Kristi Himmelfärd och vi är lediga.
Torfinn berättade för alla att han fastnat söderut för att höststormarna hade kommit uppe i Norden och då blev han tvungen att stanna i söder och resa hem när det blev varmare.
Det krävdes mycket för att förbereda bröllopet. De skulle baka, slakta grisar och brygga öl. Den svåraste uppgiften var att skicka inbjudan till alla gäster.
Nu kommer vi inte blogga på två veckor, eftersom det är Kristi Himmelfärd och vi är lediga.
torsdag 3 maj 2012
Borgen i fjärran - första inlägget
Åsa har blivit mycket längre och äldre och det har blivit vinter. Hon har gått upp till sitt krypin bland klipporna för hon ville se Torfinns skepp komma. Hon brukar sitta där när hon vill vara ensam, men den här gången hade hon med sig sin hund Gorm. Gorm var först Torfinns hund.
Starke kom hem till Stein, Boel och Åsa en kväll. Han ville beställa en minnessten, för han trodde att Torfinn kanske var död. Stenen skulle vara mycket finare än Vidars sten. Starke tyckte att Torfinn inte skulle vara så självsäker att han inte lyssnade på råden han fått.
När Starke kom fick Åsa och Boel som vanligt inte vara med och lyssna på vad han ville.
Starke kom hem till Stein, Boel och Åsa en kväll. Han ville beställa en minnessten, för han trodde att Torfinn kanske var död. Stenen skulle vara mycket finare än Vidars sten. Starke tyckte att Torfinn inte skulle vara så självsäker att han inte lyssnade på råden han fått.
När Starke kom fick Åsa och Boel som vanligt inte vara med och lyssna på vad han ville.
Tjejernas naturruta
Det har vuxit upp blad på grenarna.
Det har kommit mer gräs.
Det har vuxit mossa på stubben.
Det har också kommit fler småkryp i stubben, till exempel myror och spindlar.
Vi såg också spindelnät, som sträckte sig från stubben till en gren.
Svamparna har försvunnit.
Lite harbajs fanns vid stubben.
Fler knoppar har kommit på grenarna och rutan har blivit grönare. Bladen på grenarna visar att det är rönn.
Hypotes
Vi tror att det kanske börjar växa rönnbär lite senare på året.
Det kommer säkert lite fler blad på grenarna och de som finns kanske växer.
Det kommer bli grönare.
Lite mer gräs kommer växa upp.
Fler småkryp kanske bosätter sig i stubben.
Knopparna kanske har slagit ut när vi kommer dit nästa gång.
Fler svampar kan komma.
Mer mossa kan växa på stubben.
Några djur kanske har gnagt ännu mer på stubben.
Kanske finns mer harbajs i rutan nästa gång.
Djur kanske kommer till rutan och äter upp knoppar, blad och gräs runt om.
Tjejerna i 4A och 4B hoppas ni tittar in här nästa gång också.
Killarnas naturruta
Några växter i naturrutan hade försvunnit, men de som var kvar hade blivit högre. Knopparna hade blivit större och gräset hade blivit längre och grönare. Hela rutan hade blivit grönare.
De långa gröna växterna som var försvunna kanske en hare har ätit upp.
Det hade inte kommit några löv på träden än.
En del av de gamla löven har blåst bort.
Det som har hänt i rutan beror på att det har blivit varmare ute och solen har lyst.
Fler gröna växter kommer försvinna.
Knopparna kommer slå ut.
Kanske växer det upp blommor.
Fler löv kommer blåsa bort.
Gräset blir högre.
De gröna växterna som finns kvar kommer bli högre.
Läs nästa gång så får ni se vad som har hänt. Vet ni vad de gröna växterna heter? Berätta det för oss i så fall.
MVH killarna i 4A och 4B
torsdag 19 april 2012
Det gyllene svärdet - sista inlägget
Nu har vi läst ut Det gyllene svärdet.
Åsa befann sig fortfarande på Starkes gård. Torfinn hade sagt att Åsa skulle bli hans tjej men Åsa ville inte bli Torfinns tjej för hon ville inte vara ihop med en viking. Det ville hon inte för att vikingarna plundrade och slogs.
Åsa sprang efter Stein och såg vad han skrev i sanden. I sanden skrev Stein bokstäver som Åsa kände igen. Bokstäverna i sanden var franska och därför kunde Åsa läsa dem.
Stein löste svärdets gåta med hjälp av Åsa. Svärdet var speciellt, för det hade tillverkats av dvärgar. På svärdet stod det: "Anfaller du, sårar jag dig. Blir du anfallen, skyddar jag dig". Starke hade rätt, svärdet hade en förbannelse. Svaret på gåtan var alltså att svärdet hjälper den som blir anfallen, men skyddar inte den som anfaller. Stein tyckte att Åsa påminde om det gyllene svärdet. Han tyckte att hon hade så mycket att berätta, men var så svår att tyda.
När de löst svärdets gåta kunde båtarna segla iväg. Stein och Åsa åkte hemåt tillsammans med Torfinns hund Gorm.
Vi återkommer med tredje boken så småningom.
Åsa befann sig fortfarande på Starkes gård. Torfinn hade sagt att Åsa skulle bli hans tjej men Åsa ville inte bli Torfinns tjej för hon ville inte vara ihop med en viking. Det ville hon inte för att vikingarna plundrade och slogs.
Åsa sprang efter Stein och såg vad han skrev i sanden. I sanden skrev Stein bokstäver som Åsa kände igen. Bokstäverna i sanden var franska och därför kunde Åsa läsa dem.
Stein löste svärdets gåta med hjälp av Åsa. Svärdet var speciellt, för det hade tillverkats av dvärgar. På svärdet stod det: "Anfaller du, sårar jag dig. Blir du anfallen, skyddar jag dig". Starke hade rätt, svärdet hade en förbannelse. Svaret på gåtan var alltså att svärdet hjälper den som blir anfallen, men skyddar inte den som anfaller. Stein tyckte att Åsa påminde om det gyllene svärdet. Han tyckte att hon hade så mycket att berätta, men var så svår att tyda.
När de löst svärdets gåta kunde båtarna segla iväg. Stein och Åsa åkte hemåt tillsammans med Torfinns hund Gorm.
Vi återkommer med tredje boken så småningom.
Killarnas naturruta
Hypotes
Om två veckor, när vi går tillbaka till naturrutan, tror vi att knopparna har blivit löv. Växterna kanske har blivit större och träden kan ha vuxit. Fler blad kan ha blåst bort. Rutan kan också ha blivit mer grön av gräs. Fler gröna växter kan ha vuxit upp. Kanske har några blommor vuxit upp. Kanske dyker en hare upp i vår ruta. Det kan man se genom harpluttar och harspår.
Tjejernas naturruta
Hypotes
Om två veckor, när vi ska tillbaka, kanske knopparna har vuxit och slagit ut om det har varit fint väder. Kanske har det flyttat in fler små djur i stubben. Det kan också hända att djur ätit på knopparna eller på stubben. Någon blomma kan ha vuxit upp. Kanske finns det också mer harbajs i rutan. Gräs och mossa kan också ha vuxit upp. Svamparna kan ha försvunnit, eller blivit större eller blivit fler. Nya knoppar kan ha kommit. Rutan kan ha blivit grönare.
torsdag 5 april 2012
Det gyllne svärdet - tredje inlägget
Stein och Åsa har kommit fram till Starkes gård. Några ryttare visade vägen till Starke och han var sig inte lik. Han var inte längre glad som förra gången de träffades, utan såg lika hängig och ledsen ut som Stein. Trälarna tog hand om Steins häst och ryttarnas hästar när de kommit fram. Åsa fick inte följa med in till Starke. Istället drog några kvinnor med sig Åsa och gjorde henne fin, eftersom Starke skulle ha en stor fest.
Starke visade Stein ett svärd som låg under en schal och Starke ville ha hjälp med att lösa en gåta på svärdet. Starke hade träffat en av sina fiender och när han skulle hugga ner fienden högg han sig i armen istället för i fienden. Därför trodde han att det var en förbannelse över svärdet. Starke kunde inte åka med skeppen så hans son Torfinn skulle göra det istället, men Starke vågade inte låta honom ta med svärdet på grund av förbannelsen.
Torfinn visade sig vara pojken med de blåa ögonen.
Starke hade försökt lösa svärdets gåta, men inte lyckats. Stein tittade på gåtan och förstod inte, men han ville inte förstöra sitt goda rykte så han bestämde sig för att försöka tyda tecknen.
På festen läste Stein en dikt, som sa att om han inte kunde tyda svärdets tecken skulle han bli träl tills han dog.
Starke visade Stein ett svärd som låg under en schal och Starke ville ha hjälp med att lösa en gåta på svärdet. Starke hade träffat en av sina fiender och när han skulle hugga ner fienden högg han sig i armen istället för i fienden. Därför trodde han att det var en förbannelse över svärdet. Starke kunde inte åka med skeppen så hans son Torfinn skulle göra det istället, men Starke vågade inte låta honom ta med svärdet på grund av förbannelsen.
Torfinn visade sig vara pojken med de blåa ögonen.
Starke hade försökt lösa svärdets gåta, men inte lyckats. Stein tittade på gåtan och förstod inte, men han ville inte förstöra sitt goda rykte så han bestämde sig för att försöka tyda tecknen.
På festen läste Stein en dikt, som sa att om han inte kunde tyda svärdets tecken skulle han bli träl tills han dog.
onsdag 4 april 2012
Naturrutorna - första inlägget
Vi har ett nytt projekt i fyrorna inom NO. Vi har valt ut två rutor i skogen - en till tjejerna och en till killarna. Rutorna är 1x1 meter. Vi ska se hur naturrutorna utvecklas under hela den här terminen och vi kommer gå och titta på rutorna ungefär en gång varannan vecka.
Här är en bild från killarnas naturruta:
Här är en bild från tjejernas ruta:
I tjejernas ruta finns en gammal stubbe och grenar med knoppar på. Det finns en svamp bredvid stubben, men den syns inte på bilden. Stubben är lite mjuk. Runt stubben finns torra löv. Kanske kommer insekter till stubben. De små grenarna kanske får löv och växer upp till träd. Svampen kanske också växer eller så blir det fler svampar. Det kan också komma gröna växter. Under löven kanske det växer något.
Ni får fortsätta läsa och följa våra rutor under terminen.
MVH 4A och 4B
torsdag 29 mars 2012
Det gyllene svärdet - andra inlägget
Här kommer fortsättningen om Åsa.
Stein skulle resa till Starkes gård och Åsa skulle följa med. Stein kunde inte komma upp i sadeln själv, så Åsa måste följa med honom. Det fick bli Åsa som följde med för Boel vågade inte, så då sa Åsa att hon kunde. Hon hoppades på att få se de där blå ögonen igen.
De skulle till Starkes gård för Stein hade blivit kallad till Starke av ett bud. När byborna fick reda på att Stein skulle åka började de leta efter de finaste kläderna att låna ut till Åsa och Stein. Stein tyckte inte att det var så viktigt att ha de där fina kläderna. Byborna gav även mat till dem. De blev stolta för att Stein bodde i deras by. Stein ville ge sig av så fort som möjligt för att komma hem så fort som möjligt och han tyckte heller inte om att säga adjö.
Stein red på sin häst Gullhova och Åsa gick till fots bakom. Gullhova försökte äta gräs, men det var för kort. Istället åt hon fjolårets gräs. Stein gjorde en visselpipa av sälg till Åsa. Det var lätt att ta av barken från trädet, eftersom det var vår. Stein tog en omväg genom skogen för han märkte att Åsa var rädd för havet. Efter en stund kom de till bron där runstenen stod, som Stein tidigare gjort. Stein tyckte att det var som att träffa en gammal vän.
Åsa hjälpte Stein upp på Gullhova och så fortsatte de mot Starkes gård.
Stein skulle resa till Starkes gård och Åsa skulle följa med. Stein kunde inte komma upp i sadeln själv, så Åsa måste följa med honom. Det fick bli Åsa som följde med för Boel vågade inte, så då sa Åsa att hon kunde. Hon hoppades på att få se de där blå ögonen igen.
De skulle till Starkes gård för Stein hade blivit kallad till Starke av ett bud. När byborna fick reda på att Stein skulle åka började de leta efter de finaste kläderna att låna ut till Åsa och Stein. Stein tyckte inte att det var så viktigt att ha de där fina kläderna. Byborna gav även mat till dem. De blev stolta för att Stein bodde i deras by. Stein ville ge sig av så fort som möjligt för att komma hem så fort som möjligt och han tyckte heller inte om att säga adjö.
Stein red på sin häst Gullhova och Åsa gick till fots bakom. Gullhova försökte äta gräs, men det var för kort. Istället åt hon fjolårets gräs. Stein gjorde en visselpipa av sälg till Åsa. Det var lätt att ta av barken från trädet, eftersom det var vår. Stein tog en omväg genom skogen för han märkte att Åsa var rädd för havet. Efter en stund kom de till bron där runstenen stod, som Stein tidigare gjort. Stein tyckte att det var som att träffa en gammal vän.
Åsa hjälpte Stein upp på Gullhova och så fortsatte de mot Starkes gård.
torsdag 22 mars 2012
Det gyllene svärdet - första inlägget
Nu har vi börjat läsa fortsättningen på Drakskeppet och den boken heter Det gyllene svärdet.
Åsa bor fortfarande hos Boel och Stein. Hon har blivit äldre. En dag när hon hade köpt salt från en bybo som varit på marknaden var det en kille som tog tag i henne väldigt hårt och frågade vad hennes hemlighet var. Hon sparkade och slogs för att han skulle släppa taget. Plötsligt hörde hon hovslag och det kom en ryttare. Pojken släppte taget och sprang iväg.
Saltet hon bar på rann ut, så påsen blev bara halvfull.
Åsa blev väldigt retad av både tjejerna och killarna i byn, eftersom hon inte var som dem. Alla andra hade ljust hår och ljusa ögon, medan Åsa hade svart hår och mörka ögon. Byborna hade lovat att hon skulle bli en av dem, men så hade det inte blivit. Åsa ville inte berätta att de andra barnen var elaka, eller var hon kom ifrån. Då kanske det skulle bli värre.
Hos Boel och Stein fick Åsa lära sig att sy egna kläder.
När Stein var liten bet en varg av hans ben. Innan Åsa fick veta det, trodde hon att Stein var viking och hade förlorat sitt ben i en strid.
En dag kom ett bud från Starke. Budbäraren sa att Starke ville träffa Stein på Starkes gård. När budet kom blev Åsa blek, för hon hoppades att killen med de blå ögonen skulle vara med.
Åsa bor fortfarande hos Boel och Stein. Hon har blivit äldre. En dag när hon hade köpt salt från en bybo som varit på marknaden var det en kille som tog tag i henne väldigt hårt och frågade vad hennes hemlighet var. Hon sparkade och slogs för att han skulle släppa taget. Plötsligt hörde hon hovslag och det kom en ryttare. Pojken släppte taget och sprang iväg.
Saltet hon bar på rann ut, så påsen blev bara halvfull.
Åsa blev väldigt retad av både tjejerna och killarna i byn, eftersom hon inte var som dem. Alla andra hade ljust hår och ljusa ögon, medan Åsa hade svart hår och mörka ögon. Byborna hade lovat att hon skulle bli en av dem, men så hade det inte blivit. Åsa ville inte berätta att de andra barnen var elaka, eller var hon kom ifrån. Då kanske det skulle bli värre.
Hos Boel och Stein fick Åsa lära sig att sy egna kläder.
När Stein var liten bet en varg av hans ben. Innan Åsa fick veta det, trodde hon att Stein var viking och hade förlorat sitt ben i en strid.
En dag kom ett bud från Starke. Budbäraren sa att Starke ville träffa Stein på Starkes gård. När budet kom blev Åsa blek, för hon hoppades att killen med de blå ögonen skulle vara med.
torsdag 8 mars 2012
Drakskeppet - sista inlägget
Vi har läst mer i Drakskeppet.
Åsa var hos Boel och Stein. Byborna var taskiga mot Åsa. Stein håller på att göra en runsten till kungens fogde. Kungens fogde hette Starke. Starke gav en ring, formad som en drake, som betalning.
Åsa räddade en hind. En pojke sköt Åsa så hon började blöda. Pojken sa att hon skulle ta en snöboll och trycka hårt mot pannan. De firar julblot och drack mjöd och då tog någon tag i Åsa och ville veta var hon kom ifrån.
Stein läste upp en dikt på festen om att Åsa var välkommen var hon än hade varit.
När julblotet startar ber de till sina gudar och offrar och sen äter de så mycket så att de blir mätta. De brukar slakta grisar för att äta och för att offra.
Boken slutar med att Åsa träffar en pojke och ser hans ögon, som påminner henne om havet.
Fortsättning följer i en annan bok som vi snart kommer börja läsa.
Åsa var hos Boel och Stein. Byborna var taskiga mot Åsa. Stein håller på att göra en runsten till kungens fogde. Kungens fogde hette Starke. Starke gav en ring, formad som en drake, som betalning.
Åsa räddade en hind. En pojke sköt Åsa så hon började blöda. Pojken sa att hon skulle ta en snöboll och trycka hårt mot pannan. De firar julblot och drack mjöd och då tog någon tag i Åsa och ville veta var hon kom ifrån.
Stein läste upp en dikt på festen om att Åsa var välkommen var hon än hade varit.
När julblotet startar ber de till sina gudar och offrar och sen äter de så mycket så att de blir mätta. De brukar slakta grisar för att äta och för att offra.
Boken slutar med att Åsa träffar en pojke och ser hans ögon, som påminner henne om havet.
Fortsättning följer i en annan bok som vi snart kommer börja läsa.
torsdag 23 februari 2012
Drakskeppet - Näst sista inlägget
Det här är sista inlägget innan sportlovet.
Boel och hennes man Stein kallar Petite för Åsa för att Steins mor hette Åsa. Petite har nämligen flyttat in hos Boel. Det gick till så att Boel gick i skogen för att plocka bär och hittade då Petite. Boel gick en omväg när hon skulle ta hem Petite, för annars kanske någon skulle känna igen henne. När de kom hem till stugan spottade Stein tre gånger för han trodde först att Petite var en svartalf. Boel började sy kläder till Petite, för vintern skulle snart komma.
På natten kunde varken Petite eller Boel sova gott. Petite var rädd och Boel var så glad. Petite började så småningom lära sig ord på det nya språket (fornnordiska). Hos Boel och Stein fick hon arbeta mycket mer än hon gjort i borgen i Frankrike. Hennes hem i Frankrike var mycket större än det nya hemmet.
Vi fick också lära oss en del om asagudarna i de kapitel vi läste.
Nu väntar vi ivrigt till nästa gång vi ska skriva.
Boel och hennes man Stein kallar Petite för Åsa för att Steins mor hette Åsa. Petite har nämligen flyttat in hos Boel. Det gick till så att Boel gick i skogen för att plocka bär och hittade då Petite. Boel gick en omväg när hon skulle ta hem Petite, för annars kanske någon skulle känna igen henne. När de kom hem till stugan spottade Stein tre gånger för han trodde först att Petite var en svartalf. Boel började sy kläder till Petite, för vintern skulle snart komma.
På natten kunde varken Petite eller Boel sova gott. Petite var rädd och Boel var så glad. Petite började så småningom lära sig ord på det nya språket (fornnordiska). Hos Boel och Stein fick hon arbeta mycket mer än hon gjort i borgen i Frankrike. Hennes hem i Frankrike var mycket större än det nya hemmet.
Vi fick också lära oss en del om asagudarna i de kapitel vi läste.
Nu väntar vi ivrigt till nästa gång vi ska skriva.
torsdag 16 februari 2012
Drakskeppet - fjärde inlägget
Idag kan vi blogga, för nu är vi inte på museum!
Vi har fått nya Drakskeppshäften. Tyvärr ska vi snart sluta med Drakskeppet för det är bara två läsläxor kvar om Drakskeppet. Varje vecka får vi några kapitel ur Drakskeppet att läsa och ett papper med frågor om texten.
Nu har Petite rymt från ryttargården där hon jobbade som träl med att plocka ris och rovor. Petite fick bara äta på morgonen och kvällen. Hon åt mest soppa som inte var god.
Så här gick det till när Petite rymde:
En dag var det en träl som glömde att stänga grinden och de unga hästarna rymde. Trälarna började leta i skogen efter hästarna. Trälen som glömde stänga grinden blev piskad. Petite tappade bort de andra trälarna i skogen så då sprang hon iväg åt ett annat håll. Hon märkte att träden var annorlunda här. De hade nålar istället för löv.
Nu tänkte Petite att det här var hennes chans och så rymde hon. I skogen blev hon hungrig, så hon åt sura bär som växte där. Efter ett tag blev hon hittad av en kvinna som hette Boel. Boel trodde det var gudinnan Freja som gett barnet till henne. När Boel gick tillbaka till sin by vågade hon inte gå sin vanliga väg så hon tog en omväg.
Vi har fått nya Drakskeppshäften. Tyvärr ska vi snart sluta med Drakskeppet för det är bara två läsläxor kvar om Drakskeppet. Varje vecka får vi några kapitel ur Drakskeppet att läsa och ett papper med frågor om texten.
Nu har Petite rymt från ryttargården där hon jobbade som träl med att plocka ris och rovor. Petite fick bara äta på morgonen och kvällen. Hon åt mest soppa som inte var god.
Så här gick det till när Petite rymde:
En dag var det en träl som glömde att stänga grinden och de unga hästarna rymde. Trälarna började leta i skogen efter hästarna. Trälen som glömde stänga grinden blev piskad. Petite tappade bort de andra trälarna i skogen så då sprang hon iväg åt ett annat håll. Hon märkte att träden var annorlunda här. De hade nålar istället för löv.
Nu tänkte Petite att det här var hennes chans och så rymde hon. I skogen blev hon hungrig, så hon åt sura bär som växte där. Efter ett tag blev hon hittad av en kvinna som hette Boel. Boel trodde det var gudinnan Freja som gett barnet till henne. När Boel gick tillbaka till sin by vågade hon inte gå sin vanliga väg så hon tog en omväg.
måndag 13 februari 2012
Drakskeppet tredje inlägget + Historiska museet
I torsdags (9 februari) var vi på Historiska museet. Därför kunde vi inte skriva ett inlägg om Drakskeppet.
Vi kollade på en vikingautställning. Vi såg runstenar och vapen. Vi fick också se hur Birka såg ut på vikingatiden. Birka är en vikingastad. Vi såg ett skelett som kom från en liten flicka som levde på vikingatiden. Hon dog när hon var 5-6 år. Man vet att det var en flicka för hon hade ett halsband på sig. Bredvid skelettet låg också en knivspets och verktyg för att sy. När folk dog på vikingatiden la man ner en massa saker i graven för att de kunde behöva det i sitt nästa liv. På museet fanns också en vaxdocka som visade hur flickan kan ha sett ut när hon levde. Man tror att flickan var kristen för i graven låg spikar som visade att kistan varit ihopspikad. Det här gjorde man för att man var rädd för att människorna skulle börja leva igen.
Nu ska vi berätta om Drakskeppet.
Petite blev upphissad i masten för att hon skulle ta bort en tygbit som fastnat. Eftersom Petite var så liten passade det bra att hissa upp henne. Vikingarna tänkte kasta i Petite i vattnet, men Näslös sa emot för de kanske skulle behöva Petite igen.
Petite hade tre reskamrater; två grisar och ett får. Hon ville inte vara nära grisarna för de var äckliga och smutsiga och hade blöta trynen. När hon var ledsen gosade hon med fåret för att få tröst. Petite längtade hem.
Ute på havet blev det storm. Petite blev sjösjuk, men hon tyckte ändå det var bättre än när det var vindstilla och seglen såg ut som vissna blommor. Då blev vikingarna nämligen arga.
När skeppet kom in till land blev Petite såld som träl till en ryttare.
Vi kollade på en vikingautställning. Vi såg runstenar och vapen. Vi fick också se hur Birka såg ut på vikingatiden. Birka är en vikingastad. Vi såg ett skelett som kom från en liten flicka som levde på vikingatiden. Hon dog när hon var 5-6 år. Man vet att det var en flicka för hon hade ett halsband på sig. Bredvid skelettet låg också en knivspets och verktyg för att sy. När folk dog på vikingatiden la man ner en massa saker i graven för att de kunde behöva det i sitt nästa liv. På museet fanns också en vaxdocka som visade hur flickan kan ha sett ut när hon levde. Man tror att flickan var kristen för i graven låg spikar som visade att kistan varit ihopspikad. Det här gjorde man för att man var rädd för att människorna skulle börja leva igen.
Nu ska vi berätta om Drakskeppet.
Petite blev upphissad i masten för att hon skulle ta bort en tygbit som fastnat. Eftersom Petite var så liten passade det bra att hissa upp henne. Vikingarna tänkte kasta i Petite i vattnet, men Näslös sa emot för de kanske skulle behöva Petite igen.
Petite hade tre reskamrater; två grisar och ett får. Hon ville inte vara nära grisarna för de var äckliga och smutsiga och hade blöta trynen. När hon var ledsen gosade hon med fåret för att få tröst. Petite längtade hem.
Ute på havet blev det storm. Petite blev sjösjuk, men hon tyckte ändå det var bättre än när det var vindstilla och seglen såg ut som vissna blommor. Då blev vikingarna nämligen arga.
När skeppet kom in till land blev Petite såld som träl till en ryttare.
torsdag 2 februari 2012
Drakskeppet - andra inlägget
Nu har vi läst några kapitel till ur Drakskeppet.
Petite har blivit tillfångatagen av vikingar.
En dag var det soligt och skönt och då glömde Petite att det var vikingar ute och hon gick ut från borgen. I skogen åt hon svarta bär. Därute såg hon en hare, som hon ville ta hem, eftersom hon inte hade något husdjur. Hon följde efter haren och den sprang iväg.
När hon såg vikingaskeppet skulle hon gå tillbaka till borgen och varna dem där hemma. Vindbryggan över vallgraven var uppdragen så Petite kunde inte gå över och hon kunde inte heller simma till andra sidan. Därför vinkade hon till vakterna, men de fick inte syn på henne. Vikingarna kom och hon försökte gömma sig, men de såg henne. En viking utan näsa, som kallades Näslös, tog henne tillfånga.
Vi tycker att boken är spännande. När man har läst ett kapitel vill man bara fortsätta, eftersom de alltid slutar på ett spännande sätt. Den är också intressant för det är olika delar i boken och man vet inte vad som kommer hända, vad vikingarna ska göra med Petite. Boken känns också verklig.
Vi tycker att ni som läser den här bloggen ska låna boken och läsa den, eller låna våra läxhäften och läsa i dem!
Petite har blivit tillfångatagen av vikingar.
En dag var det soligt och skönt och då glömde Petite att det var vikingar ute och hon gick ut från borgen. I skogen åt hon svarta bär. Därute såg hon en hare, som hon ville ta hem, eftersom hon inte hade något husdjur. Hon följde efter haren och den sprang iväg.
När hon såg vikingaskeppet skulle hon gå tillbaka till borgen och varna dem där hemma. Vindbryggan över vallgraven var uppdragen så Petite kunde inte gå över och hon kunde inte heller simma till andra sidan. Därför vinkade hon till vakterna, men de fick inte syn på henne. Vikingarna kom och hon försökte gömma sig, men de såg henne. En viking utan näsa, som kallades Näslös, tog henne tillfånga.
Vi tycker att boken är spännande. När man har läst ett kapitel vill man bara fortsätta, eftersom de alltid slutar på ett spännande sätt. Den är också intressant för det är olika delar i boken och man vet inte vad som kommer hända, vad vikingarna ska göra med Petite. Boken känns också verklig.
Vi tycker att ni som läser den här bloggen ska låna boken och läsa den, eller låna våra läxhäften och läsa i dem!
torsdag 26 januari 2012
Drakskeppet - första inlägget
Hej!
Vi är årskurs fyra på Sjöängsskolan och vi ska börja med ett svenskaprojekt inom läsförståelse.
Idag har vi börjat att läsa en bok som heter Drakskeppet och är skriven av Maj Bylock. Den handlar om en tjej som levde under vikingatiden. Hon tillhörde en familj som var väldigt rik och hade en stor borg. Hon kom från Frankrike. Att hon kom från Frankrike listade vi ut, eftersom hon hette Petite. Petite betyder liten på franska. Petite var snart 10 år och bodde med sin mamma, pappa och systrar och bröder. Hon var instängd i borgen och längtade efter att gå ut och leka utanför borgens murar. I borgen fanns soldater, som vaktade mot fiender (vikingar). Petite var en väldigt ivrig tjej, som gillade att hoppa runt. Hon hade ingen att leka med. Hon var envis och ville lära sig läsa.
Drakskeppet är en skönlitterär bok.
Till nästa torsdag ska vi läsa de första kapitlen ur boken och svara på frågor om det vi har läst.
Nästa gång vi läser kommer vi skriva mer.
Vi är årskurs fyra på Sjöängsskolan och vi ska börja med ett svenskaprojekt inom läsförståelse.
Idag har vi börjat att läsa en bok som heter Drakskeppet och är skriven av Maj Bylock. Den handlar om en tjej som levde under vikingatiden. Hon tillhörde en familj som var väldigt rik och hade en stor borg. Hon kom från Frankrike. Att hon kom från Frankrike listade vi ut, eftersom hon hette Petite. Petite betyder liten på franska. Petite var snart 10 år och bodde med sin mamma, pappa och systrar och bröder. Hon var instängd i borgen och längtade efter att gå ut och leka utanför borgens murar. I borgen fanns soldater, som vaktade mot fiender (vikingar). Petite var en väldigt ivrig tjej, som gillade att hoppa runt. Hon hade ingen att leka med. Hon var envis och ville lära sig läsa.
Drakskeppet är en skönlitterär bok.
Till nästa torsdag ska vi läsa de första kapitlen ur boken och svara på frågor om det vi har läst.
Nästa gång vi läser kommer vi skriva mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)